Skillnader och likheter mellan openEHR och HL7 FHIR

HL7 FHIR är skapat för att specificera i vilket format informationen ska överföras mellan olika informationssystem och inte i vilket format informationen lagras i respektive informationssystem. När information överförs behöver den därför mappas från det sändande systemets lagringsformat till HL7 FHIR:s överföringsformat och slutligen till det mottagande systemets lagringsformat. Fördelen är att ingen förändring i sändande eller mottagande systemets lagringsformat behöver göras, vilket gör HL7 FHIR relativt lätt att implementera. Nackdelarna är att informationen behöver mappas två gånger för att kunna flyttas från sändande system till mottagande system, vilket kan leda till olika typer av informationsförlust, och att mappningarna ofta är resurskrävande att skapa och underhålla.

openEHR är skapat för att specificera i vilket format informationen ska lagras i. Formatet kan även användas vid överföring mellan olika informationssystem. När information överförs från det sändande systemets lagringsformat till överföringsformatet och slutligen till det mottagande systemets lagringsformat behövs inte någon mappning alls eller bara en trivial mappning. Fördelen är att ingen mappning som leder till informationsförlust behöver genomföras vid informationsöverföring. Nackdelen är att sändande och mottagande systemets lagringsformat behöver anpassas helt till openEHR, vilket är resurskrävande. Olika format kan användas som överföringsformat inklusive anpassad användning av HL7 FHIR.

Eftersom HL7 FHIR:s informationsmodeller, kallade resurser, profiler och extensioner, är skapade för att utgöra ett överföringsformat är de lätta att förstå för mjukvaruutvecklare men svåra att förstå och påverka för kliniker. De är inte heller tänkta för att styra vad som enkelt kan dokumenteras om ett visst fenomen. openEHR:s informationsmodeller, kallade arketyper och templates, är däremot skapade för att utgöra ett lagringsformat som är lätt att förstå och påverka både för mjukvaruutvecklare och kliniker. De är även tänkta för att styra vad som enkelt kan dokumenteras om ett visst fenomen.